Event

Hade ännu ett event, som jag kallar dom, idag. Hon var ju såklart där. Hon måste hatat det, för självklart var vi tvugna att sitta med resten av gruppen efteråt, självklart för mig iaf. Och hon gillar nog inte vissa i gruppen, särskillt inte A eftersom hon vet att A gillar mig.

Hursomhelst... Sen fick jag ett sms där det stog att hon gärna ville ses för det var saker hon ville prata om. Typ säga vad hon känner. Det kommer bli galet, men jag tror knappast jag hinner ens. Ska ju liksom till läkaren och sen om vila efter det.

Imorgon åker jag iväg med familjen. Ska bli skönt, och jag hoppas jag slipper lämna ett kaos av känslor efter mig.

Ta bort bloggen?

Mitt liv börjar bli så sjuuukt komplext att jag funderar på att ta bort bloggen och göra en som är oanonym. För om jag ska vara ärlig här och nån sen kommer på mig så kan jag tvingas ta konsekvenser, trots att allt jag skriver kanske inte är helt sant, bara mer saker jag tänker i stunden.

I torsdags var jag, X i min klass och killen i min klass som stöter på mig, låt oss kalla honom A ute och drack öl. Sen gick vi hem till A och rökte vattenpipa och sov där. Skola på fredagen, sen var jag med HENNE och sen när hon skulle iväg gick jag till A igen, och 2 andra i klassen var där. Fy vad full jag blev, minns inte ens riktigt allt. Spydde lite, åkte nattbuss hem, fick gå av en station innan för jag mådde illa igen och sen GÅ hela vägen hem. Kom hem väldigt sent.

Killen jag kallar Oscar har ringt idag, och sen ringde han och kollade om jag var i stan alldeles nyss. Så jag antar att han är intresserad? Killen i min klass, A är intresserad? Hon är intresserad.

Hon och Han var båda här idag samtidigt! Hade lite andra vuxna här som firade mig och vi satt alla i köket! Frågade sen båda vad dom tyckte om den andra. Han sa att hon var söt. Hon sa att han var söt och snäll och värsta kapet. Knäppt, dom verkade tycka att de inte va så konstigt.

Han var glad att han var här sa han, det känndes som att komma hem och min mamma var väldigt mån om att få prata mycket med honom osv. Och min pappa gav honom en kram tom! Det var kul att dom var här.

Det har kännts bättre med henne också, även om situationen är rätt fuckad.

Jag reser bort på onsdag, det var ju från början inte tänkt så, men jag åker med familjen. Familjejul, jag, instrumentet och HarryPotterboken. Bästa.

Lite bättre

Idag var det bättre! Hon har inte alls ringt, och jag ringde bara kort. Känns skönt. Space. Kanske blir det bättre nu?

Hungrig hela tiden. Varför?

Första bråket?

Vi har bråkat? Alltså vi bråkade och sen va det färdigbråkat, men ändå! Jag hade en SÅNDÄR dag då jag är konstant otrevlig oavsett vad nån säger till mig. Jag bara är taskig konstant. Självklart gick det ut över henne. Var på möte med mobilen avstängd (mötet gick bra föresten, jag blev inte utskälld eller så) och det drog över tiden, pga bråk angående en viss person i gruppen. Så hon försökte sig tom på att ringa en i gruppen för att min mob var avstängd! Fuck, inte okej, för den personen vet inte och ska heller inte veta om vårat förhållande, eller va de nu är. Hursomhelst ringde jag inte upp förrän jag var klar och då var hon skitsur för hon hade fått vänta.Hon blev tom ledsen, och jag var mest taskig för jag tyckte inte det var mitt fel.

Just nu känner jag mig jävligt kvävd. Kvävd av skuldkänslorna hon ger mig när jag inte kan träffas och kvävd av att hon alltid ska fråga om vi inte kan träffas varje dag trots att jag sagt innan att jag inte kan. Jag känner mig konstant bevakad och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Hon flyttar ju i början på året så det kanske är dummt att göra värsta saken och be om mer utrymme och tid osv? Jag vet faktiskt inte, men jag mår dåligt över det här.

Tråkigt, för jag tycker så mycket om henne, men när hon är så på mig hela tiden och nästan kräver saker av mig hela tiden blir jag bara irriterad på alla småsaker istället för att vara glad när vi ses.

Hon frågar "har du saknat mig?" och jag svarar ja, men jag vet inte om det är sant. Vad ska jag göra?

Angående mötesångest

Ville bara förtydliga lite om min mötesångest. Jag skickade sms igår till en i gruppen som är JÄTTESNÄLL (men inte på det där ointelligenta sättet som vissa är). För jag tänkte att hon nog var mest sviken. Jag skrev typ.

Hej. Förlåt för att jag var så dum i onsdags. Har haft massa ångest över det sen dess. Jag tänkte säga förlåt, även om det inte ändrar nåt./(mitt namn)

Och jag fick ett svar idag :)

ta de lugnt, vi pratar på mötet om vad som inte funkar och hur vi löser det. kram

Oh vad glad jag blev att hon inte hatar mig. Hon är ju så snäll. Känns lite bättre inför mötet. Och ikväll ska HON komma hit. Kul!

Onsdagen

I onsdags var jag ute, kan man säga, det var lite speciella omständigheter. Men hursomhelst var folk där för min skull. Han var där med sin kompis, killen i min klass som stöter på mig va där, och min barndomsvän, flickan från USA var där.

Direkt efter själva tillställningens höjdpunk som genomfördes av mig och "min" grupp, sprang jag ut i publiken och började leta efter vännerna. Sprang runt och bara pratade med alla istället för att plocka undan!!! Varför gjorde jag så? 2 öl? Provet som jag lyckades få IG på innan, eftersom jag var tvungen att springa iväg till tillställningen? Bråket med mamma om att jag lyckades missa mer än halva provet?

Jag vet verkligen inte, jag vet bara att jag är SÅ himla ångerfull. För jag är inte en som person som struntar i sånt. Och det var verkligen inte meningen, jag tänkte inte alls. Och nu ska vi ha möte, och klart det kommer tas upp och jag har så mycket ångest över det redan att varje gång jag tänker på det får jag en klump i magen. Vad för man? Vad säger man?

Efter det där iaf, så satt jag och drack öl med honom och hans kompis. Vi satt där länge, och han var väldigt deprimerad, så jag och hans kompis försökte pratade lite uppmuntrande osv. Sen kom 2 i gruppen förbi, 2 killar. Den ena satte sig brevid mig, den andra fick sitta i min stol, vilket resulterade i att jag satt i hans knä. Inte värsta grejjen, men vi höll och också varandra i handen, vilket Han såg. Och även det andra gruppmedlemmen såg.

Jag gick sen på kvällen, skulle ju träffa henne. Killen som satt i mitt knä, låt oss kalla honom Oscar för enkelhetens skull, gav mig en kram bara, inga konstigheter där. Jag sa hejdå till Honom och hans kompis också och gick iväg till bussen där Hon skulle möta mig. Det var sent så vi åkte bara hem och sov typ. På natten, ca kl 3 fick jag ett sms från Honom där de stog att han ville säga upp kontakten för att vi sårade varandra för mycket. Jag skrev bara att jag skulle ringa honom dagen därpå.

Jag ringde Honom, vi pratade, han hade inte gått till jobbet den dagen, och hade blivit svartsjuk när jag höll Oscar i handen. Han är verkligen deppig. Vi bestämmde oss för att ses på fredagen ändå. Vi sågs och det var jättemysigt, han var deppig som vanligt, men han vill fortsätta ses, så det var ju bra!

Den andra killen som såg at jag och Oscar höll varandra i handen, sa tydligen till Osacar sen att det inte var ok eftersom vi är i samma grupp. Knäppt.

Igår träffade jag även flickan från USA. Hon är en barndomsvän till mig och vi inte setts sedan vi gick i 4:an och hon flyttade till USA. Innan dess var vi bästisar! Men det var ju såklart jättekul att ses och prata. Hon var jättetrevlig.

Förutom brutalångest inför gruppmötet idag där jag kommer bli brutalt utskälld, få massa ångest och bara vilja gråta har jag inget annat att skriva om för tillfället. Så hejdå.

Regn

Jag tänker inte dra hela veckans ångest just nu, det får bli senare i helgen. Men jag tänker beskriva känslan av att sent på kvällen efter att inte ha sovit ut ordentligt på några dagar, efter att ha sovit på tåget hem från honom traska från tåget genom förorten hemåt med riktigt bra musik i hörlurarna. Det är jättemörkt, det har regnat hela dagen, jag hade jobbat hela dagen också, och tvingats cykla runt i regnet.

Jag går den vanliga vägen och vill egentligen bara sova, men har lovat bästa grannen att vi ska prata lite, hon har varit ute och behöver ventilera sina knäppa relationer. Jag är riktigt nära nu, och när jag svänger in på min gata, samma gata som jag svängt in på hela mitt liv, ser jag grannan komma ut. (rättaresagt, ser hennes sensorlampa tändas och släckas och vet att hon kommer runt hörnet). Ser henne fälla upp sitt paraply, och sen bara kunna slappna av. För sådär har det alltid varit, jag har alltid det att komma hem till. Samma trygga gata, samma trygga vän, som inte dömer, som jag inte dömer utan bara våran problemfria relation.

Vissa dagar är det mer värt än all annan kärlek. Kärleken till grannen.

En lördag

Igår träffade jag henne. Det var kul, vi spelade lite spel, hade allmänt mysigt. I say no more... ;)

Men innan vi skulle sova var jag lite tjurig för hon skulle prata och jag ville bara sova. Imorse åkte jag hem, försökte plugga inför provet, men var så sur att jag fick sova istället, hade sådär ont i huvudet och bara en allmänt dålig dag.

Självklart ringde hon när jag sov och jag lät väl antagligen rätt sur i telefon och hon gnällde över att vi inte kan träffas här än osv. Vi la på tillslut, och hon var sur då, och då kunde jag självklart inte somna om heller. Sen dess har jag försökt hitta på julklappar till folk, tittat på julkalendern på svt.se (jättemysigt!) och försökt komponera en egen önskelista. Ingen större framgång. Ska sova nu. Mycket som händer imorgon.

Tråkigt när man ska hålla på att vara sur och göra andra sura. Tråkigt.

Nåt så pubertalt som problem med dumma föräldrar.

Min mamma har talat igen. Den här gången var det verkligen personligt.

Hon sa att förutom att hon och pappa (han vet alltså om henne?) har svårt med att hon är gay och så, så gillar dom inte henne. Mamma pratade på om värderingar, piercingar, som om dessa skulle ha något med varandra att göra. Att hon ägnar sitt liv åt att ordna fester, inte jobbar. Och så tror min mamma att hon är en reaggebrud, var har hon fått det ifrån? Och att inom reggae finns inga bra värderingar osvosv. Så JAG tvingade förklara att hon visst jobbar (bara lite iofs) och att hon har MÅL i livet osv. Att hon inte alls är reggae, att hon inte dricker eller knarkar osv. Jag ska inte behöva försvara henne inför min mamma!

Mamma sa att hon fått ett dåligt intryck från första början. Men hon har bara sett henne typ 1 gång, och bara hälsat kort. Hon dömer henne efter hennes utseende, som om piercingar gör nån till värsta ligisten som kommer förstöra mitt liv.

Vilken mamma gör så? Dömer ut nån ens barn gillar utan att ge personen en chans att ens visa vem den är? Nu tror jag inte Hon och jag kommer ha nån jättelång relation eftersom Hon kanske ska flytta, men det vet inte min mamma!!!

Jag blir så arg. Jag som hoppades på att inte köpa mer cigaretter utan sluta röka nu. (började efter första diskussionen med mamma) Men det lär väl bli att avreagera sig med nikotin igen.

Vill inte berätta för HENNE om att min mamma inte gillar henne, då kommer hon aldrig våga komma hem till mig. Vill däremot prata med HONOM om det, han känner ju min mamma ganska bra.

Nu ska jag åka till henne, köpa cigaretter först och sen kramas med henne.

hejsålänge

Flator... vad gör dom när dom går ut egentligen?

Jag träffar som sagt en flata... jag är väl typ kär i henne? ...vet inte riktigt. Men jag blir svartsjuk, det blir jag. Hon var ute i förrigår och igår, och jag undrar, vad gör flator när dom är ute?

När hon skulle till Göteborg förut för att gå ut med nån kompis där pratade vi igenom det innan. Hon sa att om jag inte ville, så skulle hon inte "ragga", eller "strula" eller vad vi nu sa... Jag sa att det var ok för jag tycker mig inte ha rätten att begränsa henne, vi är ju inte tillsammans.

Hursomhelst hon tycker typ poängen med att gå ut är att ragga. Betyder det att hon definitivt alltid gör det när hon är ute? Och vad tycker jag om det?

Jag har inte velat fråga om hon strulat med nån, för jag tror inte jag vill veta.

Men jag undrar jag om jag inte ska ta upp det. Problemet är bara om vi börjar prata om att vara tillsammans. För det går väl inte? Det finns gemensamma bekanta som inte får veta och då kan man väl inte vara typ halvofficiell? Och jag vet ju inte ens om jag vill. Vet inte alls. Men jag vill veta vad hon vill. Lilla söta HON.

Ikväll ska vi träffas. Saknar HENNE.

Kort uppdate

Tänker dra en snabb liten uppdatering, för livet är mycket just nu.

Ska stanna på skolan, inte jobba i vår alltså, vilket innebär att jag satsar på den här karriären lr vad man nu ska kalla det. Fullt ös inför sökningarna till högre skolor i vår.

Ska däremot stanna hemma när mamma och pappa åker iväg till min syster i jul eftersom jag ska jobba här nära där jag bor, för gör jag det har jag chans att få jobba extra i vår och sen i sommar kanske.

ENSAM JUL. Vad innebär det? Kolla på Kalle Anka själv? Min bästis kanske kan fira med mig, för hon ska nog inte fira med familjen.

Pappa har fått nåt slags problem, typ med jobbet eller hans deltidsarbetslöshet, vet inte riktigt, han sa inte VAD, bara att han inte ville att nån skulle komma hit den här vecka, alltså kan HON inte komma hit på fredag, tråkigt. Nu när hon äntligen skulle komma hit så... ja.

Imorgon ska jag träffa min bästis iaf :) hon är underbar, jag lovar.

*Peace*

Jobbfundering

Det börjar dra ihop sig med jobben jag sökt. Kommer antagligen bli erbjuden jobb, men det blir minst 1h restid. Det är mycket. Väldigt mycket. 2h per dag. Hoppas nästan att jag INTE får jobbet, bara för att kunna fortsätta hoppas på jobbet här nära där jag bor.

Tror faktiskt en i min klass stöter på mig nu. Lite jobbigt. Men jag ska ju sluta om jag får jobb så då slipper man det. Önskar NÅN annan i min klass stötte på mig. Vore roligare ;)

Jag slog ju honom!

Tänkt på det ganska mycket. Jag slog ju faktiskt till honom flera gånger i huvudet, och det var hårt, inte bara nåt litet slag. Det är ju faktiskt inte ok. Men jag gjorde det...

Jobbsökandet går framåt, var på en lyckad intervju idag och pratade lite allvar med en annan arbetsplats om huruvida dom bara behöver mig kring jul eller mer sen, jag tror kanske det ska gå att få jobba mer där, vilket skulle vara bäst, för det första stället ger lång restid. Inte kul.

Imorgon ska jag till skolan, ska bli skönt att sätta mig i arbete igen, då kommer jag ha mindre tid att tänka efter hela tiden.

Life is what you make it.

Kort inlägg angående domens dag

Tänker inte ge nåt milslångt utlägg om allt jag och han sa under denna domens dag. Jag kan bara säga att mina ögon fortfarande är svullna av alla tårar, men att det ändå gick förvånansvärt bra. Men kontentan är väl att jag ska bestämma mig om jag kan förlåta honom för allt det elaka. Finns faktiskt lite NYA elaka saker han gjort som jag fick veta. Dom skyddar sig inte så bra när dom, han och E, har sex. När han sa det slog jag till honom i bakhuvudet, för det är verkligen att vara elak mot mig. Skulle hon bli gravid skulle jag dö. Jag slog honom flera gånger för det. Dummt av mig?

Jag var brutal och anklagade honom för att vara respektlös och hela köret, sparade inte på nåt vilket också resulterade i massa tårar från honom. Han är kär i henne. Inte i mig. Jag tror jag kanske kan lära mig förlåta om jag VILL. Vilket jag tror jag vill, men jag vet inte om jag kan acceptera att han har någon annan. Tror inte det. Jag är fortfarande kär i honom. Faktiskt. Hopplöst, jag vet. Jag vet inte om jag kan komma hem till honom och vara där och veta att hon har tagit min plats, dom blev tillsammans kanske en månad efter att vi gjorde slut? Jag vet inte riktigt, hursomhelst vill jag klara av det. För när jag berättar om henne inser jag hur mycket sämre hon är än mig.

Kanske låter elakt, men hon tycks vara white trash i mina ögon. Dåliga pojkvänner hela livet, mått dåligt, dålig självkänsla, har inget direkt intresse, inga mål i livet. Och dom är helt olika. Hon gillar att festa och dricka, inte han. Inte jag heller för den delen. Vi pratade föresten om att han nu försökte göra saker hon ville, för hennes skulle, som han ju aldrig gjorde för mig.

Så jag vet ju att hon kan inte mäta sig med mig, inte i hans familjs ögon iaf. Och familjen tycks inte så glada över den nya tjejen, hans pappa verkade rent ut sagt vara ganska taskig mot henne, hälsar knappt och så. Om jag orkar kommer det ju vara världens chans att trycka ner henne, snällt? Nej, men kanske kul? Men samtidigt vill jag bara backa för att inte förstöra för henne, hon är ju liksom EGENTLIGEN värd lika mycket som jag, men samtidigt älskar jag ju att trycka ner folk och det här vore ju typ världens chans.

Om nån läser inlägget, vad skulle du göra? Skulle du backa och låta henne vara hans allt, för att inte vara taskig mot henne, eller vara kvar i hans liv, hela tiden vara trevlig mot henne, såklart, men samtidigt vara BÄTTRE än henne på alla sätt och vis. Kan låta som att jag är hemsk, men jag är bara ärlig. Hämnd är underbart, även om jag inte har mycket att hämnas på henne för, egentligen.

Alla dessa deppiga inlägg...

Tråkigt att jag förmedlar så mycket deppighet och frustration, det är ju inte det mitt liv handlar om egentligen. Idag har exempelvis varit en bra dag, jag har provjobbat vilket var kul och bra, men kvinnan som jag pratade med i telefon i måndags och som är ansvarig var inte där, så jag fick inte veta något om hur min framtid där blir, men jag fick iaf jobba 2h, och det är ju bra!

Sen är jag pigg nog att gå på återträffen ikväll! Han kommer vara där, men också min goda vän A, så det ska blir kul. A är typ världens gulligaste, tråkigt att hon bor så långt bort, det gör att vi träffas alltför sällan. Man kanske kan skapa lite bra musikkontakter också! ...möjligheterna är oändliga. Och jag sa till honom igår i telefon att jag inte skulle komma, jag var ju så sjuk då, så han vet inte ens om att jag kommer. Spännande.

Imorgon är domens dag för honom, heja mig!

Sjuk.

Jag är sjuk! Huvudvärk och ont i halsen och feber! (37,8 som högst) men för mig är det så extremt ovanligt. Jag har aldrig feber. Sista jag hade feber var jag liten, kanske 11 år. För mig är det att vara DÖDSJUK. Hursomhelst har jag bara legat hemma sen igår.

Idag pratade jag med honom i telefon. Vi pratade lite framtid och han pratade om sina problem, men jag sa inte så mycket om migsjälv egentligen tror jag. Han vet ju inte ens om henne än. På lördag ska vi ses han och jag. Då ska jag berätta. Hursomhelst sa han att det han sa när vi gjorde slut fortfarande gäller (alltså att han inte vill sluta vara kär och att han fortfarande ser en framtid för oss sen). Men han sa också att han och E är tillsammans. TILLSAMMANS! Man blir väl bara tillsammans med folk man är kär i? Och han som alltid sa att han inte skulle kunna vara kär i två personer samtidigt. Jag blir sjukt förvirrad. Hursomhelst så hoppas jag få svar på lördag. Han sa ju när vi gjorde slut att vi skulle fortsätta pussas och kramas och så, det kan vi ju inte nu när han är tillsammans. Jag vet inte vad jag ska tänka. Ska jag tro honom och vilja samma sak som honom eller ska jag glömma honom?

Pratade med mamma och pappa om att jag ska söka jobb på ett visst företag, som han tydligen också ska söka jobb hos. Och jag sa till dom att han också skulle söka jobb där. Dom sa "vilken Lars", och min mamma... jag vet inte ens vad jag ska kalla hennes ansiktsutryck... hm...

Hursomhelst, jag får väl helt enkelt vara hoppfull inför framtiden och inte hänga upp mig på alla problem.

all for now...

Hon är ändå värd det.

Gick och funderade lite förut över om jag tyckte hon var värt allt krångel, förra veckan när vi sågs hade jag så svårt att "vara där" min tankar fladdrade runt och jag tänkte mycket på mammas dumma reaktion (dumma fördomar!). Men igår när jag åkte hem till henne var det verkligen värt det. Spelar ingen roll vad mamma tänker, Hon ÄR värd besväret.

Idag har mamma varit normal igen, inte alls kall eller så, och jag, svag som jag är kan inte vara arg på henne, jag vill bara att allt ska vara bra och trevligt hemma, jag måste ju ändå bo här. Så vi hade trevligt vid middagen ikväll och jag kvittrade på om att jag ska provjobba på fredag. Vilket är jättebra, för om jag lyckas få nån slags anställning där skulle jag kunna hoppa av skolan (en folkhögskola) och jobba och ägna mig åt musik på fritiden i vår. Vilket är precis vad jag vill.

Jag vill skriva lite om henne också. För jag tänker mycket på henne. Hon är så väldigt olik mig, mer andlig, vilket jag tycker är jättekul, att ha nån att prata tro med, för mina vänner är så väldigt profana (kan man säga att en person är profan?).

Hennes händer är mindre än mina också. Och så är hon söt. Väldigt söt (fast hon kanske skulle föredra att jag skrev cool eller snygg eller nåt). Cool. Snygg. Bäst.

more to come...

Arg

Nu är jag arg. Ledsen också, men mest arg.

Mamma vet om HENNE nu. Hur hon fick reda på det är en historia i sig, hon måste ha misstänkt nåt, för hon googlade henne!!! Vem googlar folk om man är över 60? Min mamma tydligen. Iaf så hittade hon en sida och fick veta att Hon är gay. Så hon var sur på mig hela förra veckan, jag förstog inte vad det var tills hon satte mig ner och frågade vad jag och Hon har för realtion, jag ljög, sa att vi var kompisar, men att jag gillade henne och att det kanske skulle bli nånting. Hon drog hela sin historia om hur hon inte önskar det för sina barn, folk är fördomsfulla osv. Hon sa också att hon tycker det känns konstigt.

Hursomhelst så fortsatter hon vara småsur, men i fredags kväll kändes allt bra igen, igår bakade hon tom bullar!!!

Men idag när jag sa att jag skulle träffa henne ikväll blev hon sådär tyst igen, som bara hon kan vara, sättet hon stänger ut en på är outhärdligt. Sen frågade jag om det var ok ifall Hon kom hit och då suckade hon!!! Alla dom fördomarna hon är rädd att jag ska få utstå kommer ju bara från henne, INGEN annan har sagt nåt dumt, eller fått mig att känna mig så smutsig och dålig och värdelös.

Jag är lite glad också för jag ska träffa honom på lördag. Han ringde förra veckan och jag lät sur, men så skickade jag sms i veckan och sa att han får bli min vän nu eller aldrig, för jag vill inte vänta mer. Han sa att han saknade mig och ville träffas och att han velat ringa men inte vågat för jag lät sur. Kanske blir bra, vem vet.

En fredag

Idag är jag inte så arg på Honom längre. Har hängt mycket med Henne, hon gör mig glad. Vi har alltid jättekul. Verkligen.

Hon är en tjej jag börjat träffa nu efter att Han och jag gjorde slut och jag vet att oavsett hur det går mellan henne och mig sen, kommer jag se tillbaka på tiden med Henne och tänka att vi passade bra ihop. Hon borde få ett helt inlägg egentligen, för hon betyder väldigt mycket just nu. Men det får bli en annan gång.

Imorgon är det världens bästa filmvisning, man får klä ut sig och hela köret. Det kommer vara underbart. Jag ska dit med min bästis och hennes kompis. Då kan jag ignorera alla tankar på att Han är med E, och att allt är en stor lögn mellan honom och mig.

Hej sålänge!

Bakgrunden

Låt mig nu förklara hur Han svek mig. Vi var tillsammans länge, men gjorde slut nyligen (7 september för att vara mer specifik). Veckan innan träffade han en ny "tjejkompis", E. Enda anledningen att jag fick veta om henne var att jag såg att han skrev till henne på msn och frågade ut honom om henne. Dom hade träffats på en fest, hon hade inte särskillt många kompisar, men hade tydligen sambo sa han. Konstigt, han är inte typen som bara träffar nya kompisar sådär.

Klart jag var svartsjuk när jag sen på kvällen när han somnat läste igenom alla sms han fått av henne, och hon såklart skickade ett till sms mitt i natten, vid 3 tiden och skrev godnatt och nåt annat snuttit efter, minns inte riktigt vad. Jag lät det passera, Sen gjorde vi då slut. Inget dramatiskt, ett mer genomtänkt, "vi-kan-inte-vara-tillsammans-nu-och-för-alltid" beslut, så var det från min sida iaf. Hursomhelst hade han på ljudlöst hela tiden, och var och träffade henne dan därpå, trots att han sa till mig att han bara var tvungen att åka och hjälpa sin pappa. Vi sågs på kvällen igen, vi skulle ju inte sluta vara vänner helt. Vi pussades och kramade såklart, kärlek försvinner inte på direkten.

Han hade på ljudlöst hela kvällen, så när han somnat läste jag igenom hans mobil igen, upptäckte att han varit med henne under dagen, och att hon skickat massa fler sms. Han som lovat mig samma dag, 3 ggr, att hon inte hade nåt att göra med att han ville göra slut. Jag blev rasande, lyckades ändå somna, ville inte bara komma hem mitt i natten och vara ledsen hos mamma och pappa. Vaknade istället vid 7 och stack, sa bara "jag har läst dina sms". Vi skickade lite sms när jag var på väg hem, han skrev nåt i stil med att E inte hade nåt att göra med att vi gjorde slut, att dom bara var goda vänner, och att jag kunde allt ringa hans bästa vän A, så skulle A berätta vad Han pratat om hela veckan innan vi gjorde slut.

Jag var såklart skitargoch jättesårad. 2,5 år och han kunde inte ens vara ärlig. Han ville inte att jag skulle bli svartsjuk i onödan sa han.

Efter det här hade vi inte kontakt, jag skulle få tid på mig att sluta vara arg. Efter 1,5 vecka skickade han ett sms om att han hoppades att jag inte var så arg, så vi kunde prata

Nån vecka senare sågs vi. Men vi pratade inte alls. Han var hemma hos mig, vi gick och handlade lite, gjorde inget särskillt, pratade lite om vad vi gjort osv.

Sen ringde han inte som vanligt, jag skällde ut honom nån gång på msn för att han inte ringde och för att han aldrig sa förlåt för att han ljög.

Tiden gick, vi sågs en gång förra veckan tror jag det var. Gick runt i stan i lite affärer, skitkonstigt, pratade inte om nåt viktigt som vanligt. Han ringde inte efter det heller och i söndags ringde jag, han svarade inte och ringde inte upp. Men igår fick jag sms.

"Hej, hur är läget?
Puss"

Jag: det är bra, hur är det med dig? Varför ringde du aldrig tillbaka?

"Jag mår ok.[...] Nä jag glömde[om att ringa tillbaka], [.....]"

Jag: bra, saknar dig, när kan vi ses?

"Nästa vecka nån gån. Jag vet inte hur det ser ut än.[...]"

Jag: varför har du aldrig tid att träffa mig? :/ Vad tar all din tid?

"Ja men jag vet inte vad som tar all tid. Jag är jämnt upptagen men jag vet inte med vad.[...] Men imorgon åker jag till spanien. Därför har jag inte tid den här veckan. Puss"

Jag: Va? Med vemdå? Varför har du inte sagt nåt?

"För att jag bestämmde det igår. Ja. Med E[...]"

Jag: Är ni mer än bara vänner nu lr?

Jag efter 45 min: Ska jag ta det som en pik?

"Men ffs! Jag har ett jobb att sköta! Nej, vi är inte bara vänner längre."

Jag: Varför har du inte sagt nåt? Har ni haft sex än?

"Du ger mig ingen chans att bara känna efter du ligger på JÄMT!"

Jag: Du säger inget som vanligt, visst, det gör inte jag heller, men du frågar ju inte... blablabla antagligen skrev jag nåt jättetaskigt. Och nåt om att han alltid har tid för henne, men att våra 2,5 år inte betyder nåt och att han aldrig har tid för mig.

"Jag saknar dig och tänker på dig jättemycket. Men jag vill vara ifred ett tag. Du ska alltid på med känslosnack. Om inte du heller säger så är inget fel. Eller? Jag är bara glad om du lever själv. Och jag uppmuntrar till det. Du har sakert börjat träffa M[...] igen, men det stör mig inte. Inte heller om du helt plötsligt börjar festa och knulla runt. Jag vill gärna ha dig i mitt liv och prata om sånt. Och kunna be dig om råd. Du är smart och betyder mycket för mig men jag behöver tid. Puss"

Vad säger man? Jag hade rätt från första början att hon inte var bara en kompis, men att han ljög om det, inte bara kunde säga att det var NÅT liksom. Hur blir man kompis igen efter nåt sånt här? Kan man bli det? Är han värd det? Funderar på att lägga alla hans grejjer i en kartong och dumpa den utanför hans hus innan han kommer hem, så får hans mamma ta in skiten och ge det till honom när han kommer hem. Det bästa vore att få smyga dit utan att nån såg. Jag skulle kunna ta med mig nån, sätta på mig rånarluva och ta kort när jag smyger runt och ska dumpa paketet. Skulle vara VÄLDIGT roligt faktiskt.

PS. Jag gillar intriger, därför är min olycka aldrig lika hemsk som nån annans eftersom det samtidigt är så spännande, hur ska allt fortsätta?

Livsnodvandigt nonsens

Det finns massor av livsnödvändigheter som jag vill prata om, men som ingen annan i min närhet orkar lyssna på. Det är nonsens. Allt sånt, som jag vill prata om, eller kanske bara prata mer om. Det ska hamna här, så att jag får ur mig skiten, men folk slipper höra. Ganska smart tycker jag.

Idag blev jag sviken. Av honom. Ush för ljug.

Allt för idag gott folk.