Event

Hade ännu ett event, som jag kallar dom, idag. Hon var ju såklart där. Hon måste hatat det, för självklart var vi tvugna att sitta med resten av gruppen efteråt, självklart för mig iaf. Och hon gillar nog inte vissa i gruppen, särskillt inte A eftersom hon vet att A gillar mig.

Hursomhelst... Sen fick jag ett sms där det stog att hon gärna ville ses för det var saker hon ville prata om. Typ säga vad hon känner. Det kommer bli galet, men jag tror knappast jag hinner ens. Ska ju liksom till läkaren och sen om vila efter det.

Imorgon åker jag iväg med familjen. Ska bli skönt, och jag hoppas jag slipper lämna ett kaos av känslor efter mig.

Ta bort bloggen?

Mitt liv börjar bli så sjuuukt komplext att jag funderar på att ta bort bloggen och göra en som är oanonym. För om jag ska vara ärlig här och nån sen kommer på mig så kan jag tvingas ta konsekvenser, trots att allt jag skriver kanske inte är helt sant, bara mer saker jag tänker i stunden.

I torsdags var jag, X i min klass och killen i min klass som stöter på mig, låt oss kalla honom A ute och drack öl. Sen gick vi hem till A och rökte vattenpipa och sov där. Skola på fredagen, sen var jag med HENNE och sen när hon skulle iväg gick jag till A igen, och 2 andra i klassen var där. Fy vad full jag blev, minns inte ens riktigt allt. Spydde lite, åkte nattbuss hem, fick gå av en station innan för jag mådde illa igen och sen GÅ hela vägen hem. Kom hem väldigt sent.

Killen jag kallar Oscar har ringt idag, och sen ringde han och kollade om jag var i stan alldeles nyss. Så jag antar att han är intresserad? Killen i min klass, A är intresserad? Hon är intresserad.

Hon och Han var båda här idag samtidigt! Hade lite andra vuxna här som firade mig och vi satt alla i köket! Frågade sen båda vad dom tyckte om den andra. Han sa att hon var söt. Hon sa att han var söt och snäll och värsta kapet. Knäppt, dom verkade tycka att de inte va så konstigt.

Han var glad att han var här sa han, det känndes som att komma hem och min mamma var väldigt mån om att få prata mycket med honom osv. Och min pappa gav honom en kram tom! Det var kul att dom var här.

Det har kännts bättre med henne också, även om situationen är rätt fuckad.

Jag reser bort på onsdag, det var ju från början inte tänkt så, men jag åker med familjen. Familjejul, jag, instrumentet och HarryPotterboken. Bästa.

Lite bättre

Idag var det bättre! Hon har inte alls ringt, och jag ringde bara kort. Känns skönt. Space. Kanske blir det bättre nu?

Hungrig hela tiden. Varför?

Första bråket?

Vi har bråkat? Alltså vi bråkade och sen va det färdigbråkat, men ändå! Jag hade en SÅNDÄR dag då jag är konstant otrevlig oavsett vad nån säger till mig. Jag bara är taskig konstant. Självklart gick det ut över henne. Var på möte med mobilen avstängd (mötet gick bra föresten, jag blev inte utskälld eller så) och det drog över tiden, pga bråk angående en viss person i gruppen. Så hon försökte sig tom på att ringa en i gruppen för att min mob var avstängd! Fuck, inte okej, för den personen vet inte och ska heller inte veta om vårat förhållande, eller va de nu är. Hursomhelst ringde jag inte upp förrän jag var klar och då var hon skitsur för hon hade fått vänta.Hon blev tom ledsen, och jag var mest taskig för jag tyckte inte det var mitt fel.

Just nu känner jag mig jävligt kvävd. Kvävd av skuldkänslorna hon ger mig när jag inte kan träffas och kvävd av att hon alltid ska fråga om vi inte kan träffas varje dag trots att jag sagt innan att jag inte kan. Jag känner mig konstant bevakad och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Hon flyttar ju i början på året så det kanske är dummt att göra värsta saken och be om mer utrymme och tid osv? Jag vet faktiskt inte, men jag mår dåligt över det här.

Tråkigt, för jag tycker så mycket om henne, men när hon är så på mig hela tiden och nästan kräver saker av mig hela tiden blir jag bara irriterad på alla småsaker istället för att vara glad när vi ses.

Hon frågar "har du saknat mig?" och jag svarar ja, men jag vet inte om det är sant. Vad ska jag göra?

Angående mötesångest

Ville bara förtydliga lite om min mötesångest. Jag skickade sms igår till en i gruppen som är JÄTTESNÄLL (men inte på det där ointelligenta sättet som vissa är). För jag tänkte att hon nog var mest sviken. Jag skrev typ.

Hej. Förlåt för att jag var så dum i onsdags. Har haft massa ångest över det sen dess. Jag tänkte säga förlåt, även om det inte ändrar nåt./(mitt namn)

Och jag fick ett svar idag :)

ta de lugnt, vi pratar på mötet om vad som inte funkar och hur vi löser det. kram

Oh vad glad jag blev att hon inte hatar mig. Hon är ju så snäll. Känns lite bättre inför mötet. Och ikväll ska HON komma hit. Kul!

Onsdagen

I onsdags var jag ute, kan man säga, det var lite speciella omständigheter. Men hursomhelst var folk där för min skull. Han var där med sin kompis, killen i min klass som stöter på mig va där, och min barndomsvän, flickan från USA var där.

Direkt efter själva tillställningens höjdpunk som genomfördes av mig och "min" grupp, sprang jag ut i publiken och började leta efter vännerna. Sprang runt och bara pratade med alla istället för att plocka undan!!! Varför gjorde jag så? 2 öl? Provet som jag lyckades få IG på innan, eftersom jag var tvungen att springa iväg till tillställningen? Bråket med mamma om att jag lyckades missa mer än halva provet?

Jag vet verkligen inte, jag vet bara att jag är SÅ himla ångerfull. För jag är inte en som person som struntar i sånt. Och det var verkligen inte meningen, jag tänkte inte alls. Och nu ska vi ha möte, och klart det kommer tas upp och jag har så mycket ångest över det redan att varje gång jag tänker på det får jag en klump i magen. Vad för man? Vad säger man?

Efter det där iaf, så satt jag och drack öl med honom och hans kompis. Vi satt där länge, och han var väldigt deprimerad, så jag och hans kompis försökte pratade lite uppmuntrande osv. Sen kom 2 i gruppen förbi, 2 killar. Den ena satte sig brevid mig, den andra fick sitta i min stol, vilket resulterade i att jag satt i hans knä. Inte värsta grejjen, men vi höll och också varandra i handen, vilket Han såg. Och även det andra gruppmedlemmen såg.

Jag gick sen på kvällen, skulle ju träffa henne. Killen som satt i mitt knä, låt oss kalla honom Oscar för enkelhetens skull, gav mig en kram bara, inga konstigheter där. Jag sa hejdå till Honom och hans kompis också och gick iväg till bussen där Hon skulle möta mig. Det var sent så vi åkte bara hem och sov typ. På natten, ca kl 3 fick jag ett sms från Honom där de stog att han ville säga upp kontakten för att vi sårade varandra för mycket. Jag skrev bara att jag skulle ringa honom dagen därpå.

Jag ringde Honom, vi pratade, han hade inte gått till jobbet den dagen, och hade blivit svartsjuk när jag höll Oscar i handen. Han är verkligen deppig. Vi bestämmde oss för att ses på fredagen ändå. Vi sågs och det var jättemysigt, han var deppig som vanligt, men han vill fortsätta ses, så det var ju bra!

Den andra killen som såg at jag och Oscar höll varandra i handen, sa tydligen till Osacar sen att det inte var ok eftersom vi är i samma grupp. Knäppt.

Igår träffade jag även flickan från USA. Hon är en barndomsvän till mig och vi inte setts sedan vi gick i 4:an och hon flyttade till USA. Innan dess var vi bästisar! Men det var ju såklart jättekul att ses och prata. Hon var jättetrevlig.

Förutom brutalångest inför gruppmötet idag där jag kommer bli brutalt utskälld, få massa ångest och bara vilja gråta har jag inget annat att skriva om för tillfället. Så hejdå.

Regn

Jag tänker inte dra hela veckans ångest just nu, det får bli senare i helgen. Men jag tänker beskriva känslan av att sent på kvällen efter att inte ha sovit ut ordentligt på några dagar, efter att ha sovit på tåget hem från honom traska från tåget genom förorten hemåt med riktigt bra musik i hörlurarna. Det är jättemörkt, det har regnat hela dagen, jag hade jobbat hela dagen också, och tvingats cykla runt i regnet.

Jag går den vanliga vägen och vill egentligen bara sova, men har lovat bästa grannen att vi ska prata lite, hon har varit ute och behöver ventilera sina knäppa relationer. Jag är riktigt nära nu, och när jag svänger in på min gata, samma gata som jag svängt in på hela mitt liv, ser jag grannan komma ut. (rättaresagt, ser hennes sensorlampa tändas och släckas och vet att hon kommer runt hörnet). Ser henne fälla upp sitt paraply, och sen bara kunna slappna av. För sådär har det alltid varit, jag har alltid det att komma hem till. Samma trygga gata, samma trygga vän, som inte dömer, som jag inte dömer utan bara våran problemfria relation.

Vissa dagar är det mer värt än all annan kärlek. Kärleken till grannen.