Bakgrunden

Låt mig nu förklara hur Han svek mig. Vi var tillsammans länge, men gjorde slut nyligen (7 september för att vara mer specifik). Veckan innan träffade han en ny "tjejkompis", E. Enda anledningen att jag fick veta om henne var att jag såg att han skrev till henne på msn och frågade ut honom om henne. Dom hade träffats på en fest, hon hade inte särskillt många kompisar, men hade tydligen sambo sa han. Konstigt, han är inte typen som bara träffar nya kompisar sådär.

Klart jag var svartsjuk när jag sen på kvällen när han somnat läste igenom alla sms han fått av henne, och hon såklart skickade ett till sms mitt i natten, vid 3 tiden och skrev godnatt och nåt annat snuttit efter, minns inte riktigt vad. Jag lät det passera, Sen gjorde vi då slut. Inget dramatiskt, ett mer genomtänkt, "vi-kan-inte-vara-tillsammans-nu-och-för-alltid" beslut, så var det från min sida iaf. Hursomhelst hade han på ljudlöst hela tiden, och var och träffade henne dan därpå, trots att han sa till mig att han bara var tvungen att åka och hjälpa sin pappa. Vi sågs på kvällen igen, vi skulle ju inte sluta vara vänner helt. Vi pussades och kramade såklart, kärlek försvinner inte på direkten.

Han hade på ljudlöst hela kvällen, så när han somnat läste jag igenom hans mobil igen, upptäckte att han varit med henne under dagen, och att hon skickat massa fler sms. Han som lovat mig samma dag, 3 ggr, att hon inte hade nåt att göra med att han ville göra slut. Jag blev rasande, lyckades ändå somna, ville inte bara komma hem mitt i natten och vara ledsen hos mamma och pappa. Vaknade istället vid 7 och stack, sa bara "jag har läst dina sms". Vi skickade lite sms när jag var på väg hem, han skrev nåt i stil med att E inte hade nåt att göra med att vi gjorde slut, att dom bara var goda vänner, och att jag kunde allt ringa hans bästa vän A, så skulle A berätta vad Han pratat om hela veckan innan vi gjorde slut.

Jag var såklart skitargoch jättesårad. 2,5 år och han kunde inte ens vara ärlig. Han ville inte att jag skulle bli svartsjuk i onödan sa han.

Efter det här hade vi inte kontakt, jag skulle få tid på mig att sluta vara arg. Efter 1,5 vecka skickade han ett sms om att han hoppades att jag inte var så arg, så vi kunde prata

Nån vecka senare sågs vi. Men vi pratade inte alls. Han var hemma hos mig, vi gick och handlade lite, gjorde inget särskillt, pratade lite om vad vi gjort osv.

Sen ringde han inte som vanligt, jag skällde ut honom nån gång på msn för att han inte ringde och för att han aldrig sa förlåt för att han ljög.

Tiden gick, vi sågs en gång förra veckan tror jag det var. Gick runt i stan i lite affärer, skitkonstigt, pratade inte om nåt viktigt som vanligt. Han ringde inte efter det heller och i söndags ringde jag, han svarade inte och ringde inte upp. Men igår fick jag sms.

"Hej, hur är läget?
Puss"

Jag: det är bra, hur är det med dig? Varför ringde du aldrig tillbaka?

"Jag mår ok.[...] Nä jag glömde[om att ringa tillbaka], [.....]"

Jag: bra, saknar dig, när kan vi ses?

"Nästa vecka nån gån. Jag vet inte hur det ser ut än.[...]"

Jag: varför har du aldrig tid att träffa mig? :/ Vad tar all din tid?

"Ja men jag vet inte vad som tar all tid. Jag är jämnt upptagen men jag vet inte med vad.[...] Men imorgon åker jag till spanien. Därför har jag inte tid den här veckan. Puss"

Jag: Va? Med vemdå? Varför har du inte sagt nåt?

"För att jag bestämmde det igår. Ja. Med E[...]"

Jag: Är ni mer än bara vänner nu lr?

Jag efter 45 min: Ska jag ta det som en pik?

"Men ffs! Jag har ett jobb att sköta! Nej, vi är inte bara vänner längre."

Jag: Varför har du inte sagt nåt? Har ni haft sex än?

"Du ger mig ingen chans att bara känna efter du ligger på JÄMT!"

Jag: Du säger inget som vanligt, visst, det gör inte jag heller, men du frågar ju inte... blablabla antagligen skrev jag nåt jättetaskigt. Och nåt om att han alltid har tid för henne, men att våra 2,5 år inte betyder nåt och att han aldrig har tid för mig.

"Jag saknar dig och tänker på dig jättemycket. Men jag vill vara ifred ett tag. Du ska alltid på med känslosnack. Om inte du heller säger så är inget fel. Eller? Jag är bara glad om du lever själv. Och jag uppmuntrar till det. Du har sakert börjat träffa M[...] igen, men det stör mig inte. Inte heller om du helt plötsligt börjar festa och knulla runt. Jag vill gärna ha dig i mitt liv och prata om sånt. Och kunna be dig om råd. Du är smart och betyder mycket för mig men jag behöver tid. Puss"

Vad säger man? Jag hade rätt från första början att hon inte var bara en kompis, men att han ljög om det, inte bara kunde säga att det var NÅT liksom. Hur blir man kompis igen efter nåt sånt här? Kan man bli det? Är han värd det? Funderar på att lägga alla hans grejjer i en kartong och dumpa den utanför hans hus innan han kommer hem, så får hans mamma ta in skiten och ge det till honom när han kommer hem. Det bästa vore att få smyga dit utan att nån såg. Jag skulle kunna ta med mig nån, sätta på mig rånarluva och ta kort när jag smyger runt och ska dumpa paketet. Skulle vara VÄLDIGT roligt faktiskt.

PS. Jag gillar intriger, därför är min olycka aldrig lika hemsk som nån annans eftersom det samtidigt är så spännande, hur ska allt fortsätta?

Livsnodvandigt nonsens

Det finns massor av livsnödvändigheter som jag vill prata om, men som ingen annan i min närhet orkar lyssna på. Det är nonsens. Allt sånt, som jag vill prata om, eller kanske bara prata mer om. Det ska hamna här, så att jag får ur mig skiten, men folk slipper höra. Ganska smart tycker jag.

Idag blev jag sviken. Av honom. Ush för ljug.

Allt för idag gott folk.