Nåt så pubertalt som problem med dumma föräldrar.

Min mamma har talat igen. Den här gången var det verkligen personligt.

Hon sa att förutom att hon och pappa (han vet alltså om henne?) har svårt med att hon är gay och så, så gillar dom inte henne. Mamma pratade på om värderingar, piercingar, som om dessa skulle ha något med varandra att göra. Att hon ägnar sitt liv åt att ordna fester, inte jobbar. Och så tror min mamma att hon är en reaggebrud, var har hon fått det ifrån? Och att inom reggae finns inga bra värderingar osvosv. Så JAG tvingade förklara att hon visst jobbar (bara lite iofs) och att hon har MÅL i livet osv. Att hon inte alls är reggae, att hon inte dricker eller knarkar osv. Jag ska inte behöva försvara henne inför min mamma!

Mamma sa att hon fått ett dåligt intryck från första början. Men hon har bara sett henne typ 1 gång, och bara hälsat kort. Hon dömer henne efter hennes utseende, som om piercingar gör nån till värsta ligisten som kommer förstöra mitt liv.

Vilken mamma gör så? Dömer ut nån ens barn gillar utan att ge personen en chans att ens visa vem den är? Nu tror jag inte Hon och jag kommer ha nån jättelång relation eftersom Hon kanske ska flytta, men det vet inte min mamma!!!

Jag blir så arg. Jag som hoppades på att inte köpa mer cigaretter utan sluta röka nu. (började efter första diskussionen med mamma) Men det lär väl bli att avreagera sig med nikotin igen.

Vill inte berätta för HENNE om att min mamma inte gillar henne, då kommer hon aldrig våga komma hem till mig. Vill däremot prata med HONOM om det, han känner ju min mamma ganska bra.

Nu ska jag åka till henne, köpa cigaretter först och sen kramas med henne.

hejsålänge