Nåt så pubertalt som problem med dumma föräldrar.

Min mamma har talat igen. Den här gången var det verkligen personligt.

Hon sa att förutom att hon och pappa (han vet alltså om henne?) har svårt med att hon är gay och så, så gillar dom inte henne. Mamma pratade på om värderingar, piercingar, som om dessa skulle ha något med varandra att göra. Att hon ägnar sitt liv åt att ordna fester, inte jobbar. Och så tror min mamma att hon är en reaggebrud, var har hon fått det ifrån? Och att inom reggae finns inga bra värderingar osvosv. Så JAG tvingade förklara att hon visst jobbar (bara lite iofs) och att hon har MÅL i livet osv. Att hon inte alls är reggae, att hon inte dricker eller knarkar osv. Jag ska inte behöva försvara henne inför min mamma!

Mamma sa att hon fått ett dåligt intryck från första början. Men hon har bara sett henne typ 1 gång, och bara hälsat kort. Hon dömer henne efter hennes utseende, som om piercingar gör nån till värsta ligisten som kommer förstöra mitt liv.

Vilken mamma gör så? Dömer ut nån ens barn gillar utan att ge personen en chans att ens visa vem den är? Nu tror jag inte Hon och jag kommer ha nån jättelång relation eftersom Hon kanske ska flytta, men det vet inte min mamma!!!

Jag blir så arg. Jag som hoppades på att inte köpa mer cigaretter utan sluta röka nu. (började efter första diskussionen med mamma) Men det lär väl bli att avreagera sig med nikotin igen.

Vill inte berätta för HENNE om att min mamma inte gillar henne, då kommer hon aldrig våga komma hem till mig. Vill däremot prata med HONOM om det, han känner ju min mamma ganska bra.

Nu ska jag åka till henne, köpa cigaretter först och sen kramas med henne.

hejsålänge

Flator... vad gör dom när dom går ut egentligen?

Jag träffar som sagt en flata... jag är väl typ kär i henne? ...vet inte riktigt. Men jag blir svartsjuk, det blir jag. Hon var ute i förrigår och igår, och jag undrar, vad gör flator när dom är ute?

När hon skulle till Göteborg förut för att gå ut med nån kompis där pratade vi igenom det innan. Hon sa att om jag inte ville, så skulle hon inte "ragga", eller "strula" eller vad vi nu sa... Jag sa att det var ok för jag tycker mig inte ha rätten att begränsa henne, vi är ju inte tillsammans.

Hursomhelst hon tycker typ poängen med att gå ut är att ragga. Betyder det att hon definitivt alltid gör det när hon är ute? Och vad tycker jag om det?

Jag har inte velat fråga om hon strulat med nån, för jag tror inte jag vill veta.

Men jag undrar jag om jag inte ska ta upp det. Problemet är bara om vi börjar prata om att vara tillsammans. För det går väl inte? Det finns gemensamma bekanta som inte får veta och då kan man väl inte vara typ halvofficiell? Och jag vet ju inte ens om jag vill. Vet inte alls. Men jag vill veta vad hon vill. Lilla söta HON.

Ikväll ska vi träffas. Saknar HENNE.

Kort uppdate

Tänker dra en snabb liten uppdatering, för livet är mycket just nu.

Ska stanna på skolan, inte jobba i vår alltså, vilket innebär att jag satsar på den här karriären lr vad man nu ska kalla det. Fullt ös inför sökningarna till högre skolor i vår.

Ska däremot stanna hemma när mamma och pappa åker iväg till min syster i jul eftersom jag ska jobba här nära där jag bor, för gör jag det har jag chans att få jobba extra i vår och sen i sommar kanske.

ENSAM JUL. Vad innebär det? Kolla på Kalle Anka själv? Min bästis kanske kan fira med mig, för hon ska nog inte fira med familjen.

Pappa har fått nåt slags problem, typ med jobbet eller hans deltidsarbetslöshet, vet inte riktigt, han sa inte VAD, bara att han inte ville att nån skulle komma hit den här vecka, alltså kan HON inte komma hit på fredag, tråkigt. Nu när hon äntligen skulle komma hit så... ja.

Imorgon ska jag träffa min bästis iaf :) hon är underbar, jag lovar.

*Peace*

Jobbfundering

Det börjar dra ihop sig med jobben jag sökt. Kommer antagligen bli erbjuden jobb, men det blir minst 1h restid. Det är mycket. Väldigt mycket. 2h per dag. Hoppas nästan att jag INTE får jobbet, bara för att kunna fortsätta hoppas på jobbet här nära där jag bor.

Tror faktiskt en i min klass stöter på mig nu. Lite jobbigt. Men jag ska ju sluta om jag får jobb så då slipper man det. Önskar NÅN annan i min klass stötte på mig. Vore roligare ;)

Jag slog ju honom!

Tänkt på det ganska mycket. Jag slog ju faktiskt till honom flera gånger i huvudet, och det var hårt, inte bara nåt litet slag. Det är ju faktiskt inte ok. Men jag gjorde det...

Jobbsökandet går framåt, var på en lyckad intervju idag och pratade lite allvar med en annan arbetsplats om huruvida dom bara behöver mig kring jul eller mer sen, jag tror kanske det ska gå att få jobba mer där, vilket skulle vara bäst, för det första stället ger lång restid. Inte kul.

Imorgon ska jag till skolan, ska bli skönt att sätta mig i arbete igen, då kommer jag ha mindre tid att tänka efter hela tiden.

Life is what you make it.

Kort inlägg angående domens dag

Tänker inte ge nåt milslångt utlägg om allt jag och han sa under denna domens dag. Jag kan bara säga att mina ögon fortfarande är svullna av alla tårar, men att det ändå gick förvånansvärt bra. Men kontentan är väl att jag ska bestämma mig om jag kan förlåta honom för allt det elaka. Finns faktiskt lite NYA elaka saker han gjort som jag fick veta. Dom skyddar sig inte så bra när dom, han och E, har sex. När han sa det slog jag till honom i bakhuvudet, för det är verkligen att vara elak mot mig. Skulle hon bli gravid skulle jag dö. Jag slog honom flera gånger för det. Dummt av mig?

Jag var brutal och anklagade honom för att vara respektlös och hela köret, sparade inte på nåt vilket också resulterade i massa tårar från honom. Han är kär i henne. Inte i mig. Jag tror jag kanske kan lära mig förlåta om jag VILL. Vilket jag tror jag vill, men jag vet inte om jag kan acceptera att han har någon annan. Tror inte det. Jag är fortfarande kär i honom. Faktiskt. Hopplöst, jag vet. Jag vet inte om jag kan komma hem till honom och vara där och veta att hon har tagit min plats, dom blev tillsammans kanske en månad efter att vi gjorde slut? Jag vet inte riktigt, hursomhelst vill jag klara av det. För när jag berättar om henne inser jag hur mycket sämre hon är än mig.

Kanske låter elakt, men hon tycks vara white trash i mina ögon. Dåliga pojkvänner hela livet, mått dåligt, dålig självkänsla, har inget direkt intresse, inga mål i livet. Och dom är helt olika. Hon gillar att festa och dricka, inte han. Inte jag heller för den delen. Vi pratade föresten om att han nu försökte göra saker hon ville, för hennes skulle, som han ju aldrig gjorde för mig.

Så jag vet ju att hon kan inte mäta sig med mig, inte i hans familjs ögon iaf. Och familjen tycks inte så glada över den nya tjejen, hans pappa verkade rent ut sagt vara ganska taskig mot henne, hälsar knappt och så. Om jag orkar kommer det ju vara världens chans att trycka ner henne, snällt? Nej, men kanske kul? Men samtidigt vill jag bara backa för att inte förstöra för henne, hon är ju liksom EGENTLIGEN värd lika mycket som jag, men samtidigt älskar jag ju att trycka ner folk och det här vore ju typ världens chans.

Om nån läser inlägget, vad skulle du göra? Skulle du backa och låta henne vara hans allt, för att inte vara taskig mot henne, eller vara kvar i hans liv, hela tiden vara trevlig mot henne, såklart, men samtidigt vara BÄTTRE än henne på alla sätt och vis. Kan låta som att jag är hemsk, men jag är bara ärlig. Hämnd är underbart, även om jag inte har mycket att hämnas på henne för, egentligen.

Alla dessa deppiga inlägg...

Tråkigt att jag förmedlar så mycket deppighet och frustration, det är ju inte det mitt liv handlar om egentligen. Idag har exempelvis varit en bra dag, jag har provjobbat vilket var kul och bra, men kvinnan som jag pratade med i telefon i måndags och som är ansvarig var inte där, så jag fick inte veta något om hur min framtid där blir, men jag fick iaf jobba 2h, och det är ju bra!

Sen är jag pigg nog att gå på återträffen ikväll! Han kommer vara där, men också min goda vän A, så det ska blir kul. A är typ världens gulligaste, tråkigt att hon bor så långt bort, det gör att vi träffas alltför sällan. Man kanske kan skapa lite bra musikkontakter också! ...möjligheterna är oändliga. Och jag sa till honom igår i telefon att jag inte skulle komma, jag var ju så sjuk då, så han vet inte ens om att jag kommer. Spännande.

Imorgon är domens dag för honom, heja mig!

Sjuk.

Jag är sjuk! Huvudvärk och ont i halsen och feber! (37,8 som högst) men för mig är det så extremt ovanligt. Jag har aldrig feber. Sista jag hade feber var jag liten, kanske 11 år. För mig är det att vara DÖDSJUK. Hursomhelst har jag bara legat hemma sen igår.

Idag pratade jag med honom i telefon. Vi pratade lite framtid och han pratade om sina problem, men jag sa inte så mycket om migsjälv egentligen tror jag. Han vet ju inte ens om henne än. På lördag ska vi ses han och jag. Då ska jag berätta. Hursomhelst sa han att det han sa när vi gjorde slut fortfarande gäller (alltså att han inte vill sluta vara kär och att han fortfarande ser en framtid för oss sen). Men han sa också att han och E är tillsammans. TILLSAMMANS! Man blir väl bara tillsammans med folk man är kär i? Och han som alltid sa att han inte skulle kunna vara kär i två personer samtidigt. Jag blir sjukt förvirrad. Hursomhelst så hoppas jag få svar på lördag. Han sa ju när vi gjorde slut att vi skulle fortsätta pussas och kramas och så, det kan vi ju inte nu när han är tillsammans. Jag vet inte vad jag ska tänka. Ska jag tro honom och vilja samma sak som honom eller ska jag glömma honom?

Pratade med mamma och pappa om att jag ska söka jobb på ett visst företag, som han tydligen också ska söka jobb hos. Och jag sa till dom att han också skulle söka jobb där. Dom sa "vilken Lars", och min mamma... jag vet inte ens vad jag ska kalla hennes ansiktsutryck... hm...

Hursomhelst, jag får väl helt enkelt vara hoppfull inför framtiden och inte hänga upp mig på alla problem.

all for now...

Hon är ändå värd det.

Gick och funderade lite förut över om jag tyckte hon var värt allt krångel, förra veckan när vi sågs hade jag så svårt att "vara där" min tankar fladdrade runt och jag tänkte mycket på mammas dumma reaktion (dumma fördomar!). Men igår när jag åkte hem till henne var det verkligen värt det. Spelar ingen roll vad mamma tänker, Hon ÄR värd besväret.

Idag har mamma varit normal igen, inte alls kall eller så, och jag, svag som jag är kan inte vara arg på henne, jag vill bara att allt ska vara bra och trevligt hemma, jag måste ju ändå bo här. Så vi hade trevligt vid middagen ikväll och jag kvittrade på om att jag ska provjobba på fredag. Vilket är jättebra, för om jag lyckas få nån slags anställning där skulle jag kunna hoppa av skolan (en folkhögskola) och jobba och ägna mig åt musik på fritiden i vår. Vilket är precis vad jag vill.

Jag vill skriva lite om henne också. För jag tänker mycket på henne. Hon är så väldigt olik mig, mer andlig, vilket jag tycker är jättekul, att ha nån att prata tro med, för mina vänner är så väldigt profana (kan man säga att en person är profan?).

Hennes händer är mindre än mina också. Och så är hon söt. Väldigt söt (fast hon kanske skulle föredra att jag skrev cool eller snygg eller nåt). Cool. Snygg. Bäst.

more to come...

Arg

Nu är jag arg. Ledsen också, men mest arg.

Mamma vet om HENNE nu. Hur hon fick reda på det är en historia i sig, hon måste ha misstänkt nåt, för hon googlade henne!!! Vem googlar folk om man är över 60? Min mamma tydligen. Iaf så hittade hon en sida och fick veta att Hon är gay. Så hon var sur på mig hela förra veckan, jag förstog inte vad det var tills hon satte mig ner och frågade vad jag och Hon har för realtion, jag ljög, sa att vi var kompisar, men att jag gillade henne och att det kanske skulle bli nånting. Hon drog hela sin historia om hur hon inte önskar det för sina barn, folk är fördomsfulla osv. Hon sa också att hon tycker det känns konstigt.

Hursomhelst så fortsatter hon vara småsur, men i fredags kväll kändes allt bra igen, igår bakade hon tom bullar!!!

Men idag när jag sa att jag skulle träffa henne ikväll blev hon sådär tyst igen, som bara hon kan vara, sättet hon stänger ut en på är outhärdligt. Sen frågade jag om det var ok ifall Hon kom hit och då suckade hon!!! Alla dom fördomarna hon är rädd att jag ska få utstå kommer ju bara från henne, INGEN annan har sagt nåt dumt, eller fått mig att känna mig så smutsig och dålig och värdelös.

Jag är lite glad också för jag ska träffa honom på lördag. Han ringde förra veckan och jag lät sur, men så skickade jag sms i veckan och sa att han får bli min vän nu eller aldrig, för jag vill inte vänta mer. Han sa att han saknade mig och ville träffas och att han velat ringa men inte vågat för jag lät sur. Kanske blir bra, vem vet.

En fredag

Idag är jag inte så arg på Honom längre. Har hängt mycket med Henne, hon gör mig glad. Vi har alltid jättekul. Verkligen.

Hon är en tjej jag börjat träffa nu efter att Han och jag gjorde slut och jag vet att oavsett hur det går mellan henne och mig sen, kommer jag se tillbaka på tiden med Henne och tänka att vi passade bra ihop. Hon borde få ett helt inlägg egentligen, för hon betyder väldigt mycket just nu. Men det får bli en annan gång.

Imorgon är det världens bästa filmvisning, man får klä ut sig och hela köret. Det kommer vara underbart. Jag ska dit med min bästis och hennes kompis. Då kan jag ignorera alla tankar på att Han är med E, och att allt är en stor lögn mellan honom och mig.

Hej sålänge!